Den rikaste mannen i Lettland

Rikedom är egentligen inte ett mått på hur stora materiella och ekonomiska tillgångar som man har. Rikedom handlar om hur man tjänar andra människor. Jag har fått förmånen att lära känna en man som tjänar många andra människor. Trots att han säkerligen inte tycker det själv är han ett stort föredöme i sitt tjänande.

Många av er har säkert träffat Ivars Velks på någon av Hjärta till Hjärtas resor till Lettland och en del av er har säkert blivit goda vänner med Ivars och hans hustru Liana. Jag lärde känna Ivars och Liana i december 2005 när min hustru och jag besökte olika projekt, familjer, sjukhus och barnhem runt om i Lettland för Hoppets Stjärnas räkning. När jag var i Lettland senast berättade Ivars något för mig som jag inte tidigare kände till om honom.

Under sovjettiden när Ivars och hans fru Liana var unga och deras dotter var liten umgicks de mycket med grannfamiljen. Grannarna hade en flicka som var i samma ålder som deras. Flickorna var nästintill oskiljaktiga och de lekte med varandra så fort tillfälle gavs. När Lettland blev fritt 1991 skildes de båda familjernas vägar åt. Ivars och hans hustru började att arbeta med välgörenhet och deras forne granne som hade sinne för affärer byggde snabbt upp sin privata förmögenhet efter Sovjetunionens sammanbrott. Den forne grannen har nu blivit en av de rikaste och mäktigaste personerna i Lettland. Rika människor använder sina pengar till att skaffa sig inflytande i politiken och på så sätt kan de öka avkastningen på sina egna investeringar.

Ivars har precis så att det räcker och blir över. Men han skulle gärna vilja ha lite mer pengar så att han kunde ge mer. När det har saknats pengar i hjälporganisationen Velki Association som Ivars och Liana driver, har han tagit av sin egen lön och besparingar så att ingen av de fattiga familjerna som de stöttar ska bli utan pengar. Jag frågade om hans gamla vän ger några pengar till Velki Association? Ivars suckade lätt och sa:

- Man kan kanske tycke att han som har stora ekonomiska resurser skulle kunna bidra mera men alla ansvarar själva för sina handlingar och stora medel medför också en annan typ av utgifter. 

Ivars lutar sig tillbaka och tänker efter en stund och sedan säger han med ett leende:

- Vem vet det kanske kommer en stor anonym donation till en behövande lettisk organisation en dag.

Trots att den forne vännen är mycket, mycket rik är Ivars inte avundsjuk på honom. Han är glad och tacksam för det liv som han har fått och framförallt för att han har fått vara med och hjälpa så många utsatta landsmän genom åren.

Jag lät Ivars berättelse sjunka in och efter en stund sa jag:

- Det är du som är en av de rikaste männen i Lettland?

Ivars tittade frågande på mig och sa:

- Vad menar du med det?

Jag hämtade andan och sa:

- Det står skrivet att vi inte ska samla våra skatter på jorden utan i himlen. Vårt hjärta är där vår skatt är! Med tanke på allt det som du och din fru har gjort med hjärtat för de minsta och svagaste i Lettland vet jag att din skatt i himlen är stor och lönen för allt ditt arbete kommer att bli stor en dag. Men din gamla vän har inte samlat sin skatt i himlen och den rikedom som han har samlat ihop här på jorden kommer att tas ifrån honom en dag. Då kommer han att stå där naken, fattig och utlämnad.

Ivars tänkte efter en liten stund sedan sa han leende.

- Du har nog rätt i det Mikael.

Matteus 6:19-21

19 Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. 20 Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 21 Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Text och foto: Mikael Good, Hjärta till Hjärta

Ge en gåva till Hjärta till Hjärtas arbete i Lettland. Sätt in gåvan på Plusgiro 90 07 85-7 märk betalningen med "Där det bäst behövs - Lettland"

Lettlands ekonomiska kris är inte över för alla

Den lettiska regeringen påstår att den ekonomiska krisen i landet är över, som för att befästa det påstående ersattes den lettiska valutan Lat av Euro vid årsskiftet. Efter år av ekonomiskt stålbad har Lettland i dag den starkaste tillväxten i EU och landet beskrivs som den snabbast stigande stjärnan i öst. De glädjande nyheterna kablas ut i de nationella nyheterna till människor i både slott och koja. Men är egentligen den ekonomiska krisen över för alla letter?

Trots alla positiva rapporter så lever många människor i Lettland fortfarande i djup fattigdom och misär. Den modiga lettiska tonårstjejen Evita som jag träffade i Lettland i höstas har gett ansikte till familjerna som drabbades hårdast av den ekonomiska krisen i Lettland genom sin medverkan i dokumentären Latvijas faili i den lettiska TV-kanalen LNT. Dokumentären handlar om hur den ekonomiska krisen i landet påverkar barn. Man får följa Evita och hennes tre småsystrar och deras mamma Vivita och pappa Modris och ta del av deras drömmar och förhoppningar om framtiden. Dokumentären är på lettiska men ni får ändå ett utmärkt tillfälle att själva följa med hem till en utsatt familj i vårt östra grannland Lettland som bara ligger 15 mil från Gotland. Du kan se dokumentären om Evita och hennes familj längs ned i denna artikeln.



Familjen bor i ett hus på 17 kvadratmeter som Modris byggde med spillvirke runt ett lastbilsflak sedan deras gamla hus blev utdömt på grund av rasrisk för ett par år sedan. De har en utomhustoalett bakom huset och vattnet får de hämta i brunnen. Tidigare blev Evita mobbad av några pojkar på grund av familjens fattigdom och de öste glåpord och nedsättande kommentarer över henne. Dokumentärfilmen och den uppmärksamheten som den rönte i Lettland förde det goda med sig att de flesta av Evitas klasskamrater fick sympati med henne och började att ryta till mot hennes mobbare. Även resten av familjen har fått det lite bättre tack vare den mediala uppmärksamheten och det är många som har hjälpt dem med mat och kläder. Familjen får även familjestöd genom hjälporganisationen Hjärta till Hjärta i Linköping som har arbetat i landet sedan 1991.

Klicka på den följande länken så kommer du till dokumentärfilmen Latvijas Faili som handlar om Evita och hennes familj: http://www.tvplay.lv/parraides/latvijas-faili/339261

Dokumentärfilmen är på lettiska och här följer ett kort referat av dokumentärfilmen av Peteris Ininbergs som hjälpte till med tolkningen när vi besökte familjen i oktober 2013:

Jag var i Tukums hösten 2013 och besökte familjen i filmen tillsammans med medarbetare från den lettiska hjälporganisationen Misija Pakapieni och svenska Hjärta till Hjärta. Förutom att Misija Pakapieni driver hem för kvinnor i nöd ger man även direkt hjälp till familjer. Det framgår också i LNT:s film. Man blir väldigt berörd hur människor kan ha det så här illa ställt men ändå att vuxna såväl som barn kan behålla sin värdighet.

Efter en inledning om situationen i Lettland konstaterar filmen att det finns ett mycket stort antal barnfamiljer i landet som lever i enorm fattigdom och har det mycket svårt. Vi får följa Evitas familj, hemma och i skolan. De bor i en gammal, dragig och trång husvagn som “isolerasts” med brädor. De har mycket tankar och kommentarer om sitt liv men kan inte göra så mycket åt för att förändra sin situation. Mamma Vivita jobbar på nätterna som nattvakt och pappa Modris tar så många småjobb som han orkar. Han är sjukpensionär sedan några år tillbaka på grund av sitt hjärtfel. Modris har ett stort hjärta för sina döttrar och det är så fint att följa hans morgonrutiner med döttrarna när de ska iväg till skolan. Man får följa Evita i skolan där hon härdar ut men ofta är mobbad och kallad för öknamn som i bästa fall kan översättas med “du ditt fattighjon” och hon har desperata tankar om att fick de bara ytterligare ett rum till i vagnen där de bor så kanske skulle hon slippa mobbingen. Det finns andra i hennes klass som också är fattiga men de står tysta och ser 
på när hon mobbas.

Modris tänker mycket på hur man skulle få det bättre i en större husvagn men han orkar inte göra något åt situationen på grund av sitt hjärtfel. På sin fritid jobbar Evita en hel del extra på en gård i närheten och tar hand om djuren. Vivita säger i en kommentar att hon känner sig skyldig över att ha så många barn men inte kunna ge dem allt som de behöver. Personal från den lettiska hjälporganisationen Misija Pakapieni intervjuas också i filmen och de berättar om de hundratals familjer som deras organisation är med och stödjer tillsamman med bland annat Hjärta till Hjärta. Modris säger att de som lever bra kan inte föreställa sig hur det är att leva så här enkelt. Mot slutet av filmen tittar familjen tillsammans på TV i sitt lilla hus de lyssnar på den lettiska presidentens tal på Lettlands självständighetsdag den 18:e november då han förklarar “hur kloka vi i Lettland ska vara och hur detta land är heligt”.  Dievs sveti Latviju sjunger man... Gud välsigne Lettland.



Jag hoppas att SVT köper in den lettiska dokumentären och översätter den till svenska och visar den för svenska barn- och ungdomar på UR.

Text och foto: Mikael Good, informationsansvarig, Hjärta till Hjärta

Ge en gåva till Hjärta till Hjärtas arbete i Lettland. Sätt in gåvan på vårt Plusgiro 90 07 85-7 märk betalningen med "Där det bäst behövs - Lettland"

 

Lettland – ett land så nära men ändå så annorlunda

Det började med ett telefonsamtal under våren 2013 och slutade med en resa till Lettland som gav oss, min man och mig, perspektiv och erfarenheter som vi alltid kommer att bära med oss. Geografiskt sett ligger inte Lettland långt ifrån Sverige men ändå var det något av en annan värld som mötte oss då vi klev i land i Riga. Vid hembesöken, som Hjärta till Hjärta gör tillsammans med socialtjänsten i landet, fick vi en unik inblick i den misär många människor lever i. Vi mötte bland annat en familj på sju personer som bodde i två rum och kök och där golvet i köket var av kall, hård betong. Mannen arbetade ofta borta och mamman som just den dag vi var där fyllde 39 år, var ensam med sina fem barn, huset och djuren. Vi mötte många andra familjer med liknade hemförhållanden.

Lastutrymmet på bussen ”Helge”, som vi åkte med, var fullpackat med kläder, möbler, sjukvårdsmaterial med mera, som vi totat fjorton resenärer, distribuerade till skolor, familjer, en vårdcentral, ett härbärge för hemlösa, ett boende för äldre, ett kriscenter, ett hem för ensamstående mammor och ett dagcenter, för att nämna några exempel. Sigge, vår chaufför, berättade att bussen rymmer 650 (!) banankartonger och att den gått hela 170 000 mil. För mig och min man var det en fantastisk känsla att ha packat några lådor med kläder som nu var för små för våra barn, och sedan få vara med och dela ut detta direkt på plats i Lettland.

Det första intrycket vi fick på färjeterminalen i Riga var kärleksfullhet och värme. Vi möttes där av Liana och Ivars, Hjärta till Hjärtas samarbetspartners i landet, och de blev våra följeslagare och guider under vår vistelse. Först fick vi besöka ett dagcenter i Riga, ”Hoppets Bro”, där vi blev välkomnade med ett härligt musikframträdande. Glädjen och entusiasmen de utstrålade var verkligen smittande. Hjärta till Hjärta har varit med och sponsrat centret på många sätt, bl a genom att skänka vävstolar och tyg. Tack vare detta kan de sälja sina fina hantverk.

En annan stark upplevelse var besöket på ”Blå Korset”, där vi också lämnade kläder. Carlis, som förestår verksamheten, driver detta härbärge för hemlösa, f d alkoholiserade män. I ett stort hus med tre våningar får männen tak över huvudet, en säng att sova i och mat för dagen. Då gatan annars är deras enda alternativ så var det fantastiskt att se detta. Carlis driver även en kaninfarm, ”Rabbit Kingdom” nära staden Ledmane, som det inte går att bli annat än imponerad av. Här finns förutom kaninerna och en del andra djur som till exempel kalkoner, grisar och ankor, en kyrka, en linbana högt uppe bland träden för den äventyrslystne (t ex min man), och ett sågverk. Alla renoveringsarbeten på gården är gjorda av männen som bor här och allt är mycket professionellt utfört. De har också ett samarbete med universitetsstudenter och håller på och bygger en camping med tillgång till fiske.

Tänk att en person, i det här fallet Carlis, med sin initiativrikedom och framför allt sin medkänsla och kärlek till människor på livets skuggsida, där han själv befunnit sig, kan göra sådan skillnad för så många. Det händer att männen som bor på ”farmen” får återfall men i sin vilja att komma tillbaka till en meningsfull sysselsättning och en varm och omhändertagande miljö, gör de allt de kan för att bli fria från sitt missbruk och därmed få komma åter. Det känns oerhört meningsfullt att Hjärta till Hjärta kan vara med och bidra till deras rehabilitering. Det Carlis berättade att man nu önskar sig är ett ”tuff-tuff-tåg” som kan köra runt barn på besök i kaninfarmen och inbringa en inkomst till verksamheten. Jag hoppas hans önskan uppfylls!



Under vår resa fick vi se många olika miljöer och människor. I byn Upite, endast tre kilometer från ryska gränsen, hälsades Sixten som skolans ”andra rektor” och överallt såg vi spår av Hjärta till Hjärtas hjälpsändningar i form av möbler såsom bänkar till exempel. Upite är en fattig kommun och hjälpen från Sverige är oerhört viktig. Stor glädje och iver utbröt bland barnen då de skulle lasta av lådorna från ”Helge”. Bilden med de glada och förväntansfulla barnen får avsluta denna reseskildring där jag gett några glimtar av vad vi fick vara med om på vår lettlandsresa. Det som förutom alla underbara människor i Lettland gjorde ett starkt intryck hos mig, var den drivkraft som finns hos er som är engagerade i Hjärta till Hjärta. Mottot: ”Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon” blev verkligt för mig och min man i mötet med er. Tack Sixten för telefonsamtalet; det blev början på en spännande både inre och yttre resa.

Text: Rebecca Segerlund. Foto: Henric Segerlund

Ge en gåva till Hjärta till Hjärtas arbete i Lettland. Sätt in gåvan på vårt Plusgiro 90 07 85-7 märk betalningen med "Där det bäst behövs - Lettland"

 

Ett hjärtligt tack från Lettland

Jag vill passa på att tacka var och en av er som genom era donationer och ert stöd stöttar vårt arbete i Lettland och jag vill också tacka er som ger ert individuellt stöd till familjer i Lettland. Även om du själv kanske inte tycker att du ger så mycket är din gåva mycket värd för dem som får ta emot den. Framförallt är det viktigt för familjerna att det finns någon som tänker på dem och stöttar dem i deras svåra situation. 

Under det fjärde kvartalet i år fick vi en stor utbetalning från Hjärta till Hjärta som ska gå till sammanlagt 57 familjer. Tack vare pengarna har vi kunnat stötta familjerna med livsnödvändigheter såsom mat, ved, el och en del andra betalningar. Barn som kommer från fattiga familjer retas ofta av sina klasskamrater på grund av sina slitna och otidsenliga kläder, skor eller skolväskor. De fattiga barnen har inte heller råd att åka med på skolresor eller vara med på sådant som skolan anordnar. Även om pengarna mestadels går till mat, ved och el så kan de fattiga familjerna som får stöd från Hjärta till Hjärta köpa en del kläder och skolmaterial till sina barn tack vare stödet.

För många fattiga lettiska familjer innebär familjestödet att de har råd att köpa den maten de behöver. Andra familjer kan börja betala av på sina skulder som de dragit på sig till bostads-, el- och gasbolag när de istället valt att köpa mat till barnen. Några av dem som får stöd kommer att ha råd att köpa ved i vinter så att de slipper att frysa. För dem som dragit på sig skulder till elbolaget innebär det att de kan börja betala av på skulden så att de får tillbaka elen i sina bostäder.

Återigen ett stort tack för era gåvor

Dana Sulcs, projektledare, Misija Pakapieni, Lettland

Vill du ge en gåva till Hjärta till Hjärtas arbete i Lettland är du välkommen att sätta in gåvan på vårt Plusgiro 90 07 85-7 märk betalningen med "Familjestöd Lettland"

 

Lettiska Maiga och hennes söner blev av med halva sin skuld

Maiga är en arbetslös ensamstående mamma som bor i en liten stad i Lettland tillsammans med sina två pojkar. De enda pengarna som hon har att tillgå är ett barnbidrag på drygt 245 kronor för pojkarna och ett underhåll från deras pappa på 810 kronor. Hon får även hjälp att betala elräkningen på 365 kronor i månaden. Det är omöjligt för Maiga att överleva på bara 1420 kronor i månaden. Trots att hon och hennes barn bor i risig men billig enrumslägenhet på 28 kvadratmeter räcker pengarna knappt till maten som de äter. I Lettland kostar maten ungefär lika mycket som i Sverige och precis som här går priserna upp under vinterhalvåret. Förutom mat och hyra så måste Maiga betala för gas. För att få råd med mat till pojkarna har hon hoppat över att betala räkningarna till gasverket och detta ledde till att hennes skuld till gasbolaget steg till drygt 4500 kronor.

Som ni säkert förstår är Maiga helt oförmögen att kunna reda upp situationen på egen hand på grund av sin hårt ansträngda ekonomi. Tack vare stödet från Hjärta till Hjärta riskerar dock inte Maiga och hennes barn att bli vräkta och hamna på gatan. I december inträffade ett ekonomiskt mirakel, Maiga fick en mycket generös och oväntad gåva från Husie & Södra Sallerups Församling i Skåne som motsvarade nästan halva hennes skuld till gasbolaget. Fönstren i hennes lägenhet är gamla, på vintern läcker de in kalluft. När det är riktigt kallt ute får de sova med ytterkläderna på. Maigas begäran om ett byte av fönstren har avslagits av hyresvärden. Bostadsföretaget svarade att de bara kan tänka sig att byta fönstren när Maiga har betalt av alla sina skulder för lägenheten.

Lettland har precis bytt valuta från Latt till Euro och många fruktar att priserna kommer att stiga i Lettland. Om så sker kommer Maiga och hennes två pojkar samt många andra lettiska familjer som lever på marginalen att behöva lite extra stöd och hjälp för att få ekonomin att gå ihop. Ett bra sätt att stötta lettiska familjer på är genom att bli familjefadder. På så vis får du ett ansikte på dem som du hjälper och i många fall har det även lett till en djupare vänskap mellan givare och mottagare.

Text: Dana Sulcs, Misija Pakapieni, Foto: Bill Sulcs, Misija Pakapieni

Vill du ge en gåva till Hjärta till Hjärtas arbete i Lettland är du välkommen att sätta in gåvan på vårt Plusgiro 90 07 85-7 märk betalningen med "Familjestöd Lettland"

Gråt inte, mamma kommer snart och hämtar er

Farmor Sandra hade lovat att passa Arvids och Ralfs i ett par månader medan deras mamma Sadrite* skulle till Tyskland och arbeta. Sadrite hade packat ned kläder, gosedjur, blöjor och leksaker till sina små pojkar. Hon kramade omsorgsfullt om dem och sa sedan med vänlig röst: – Gråt inte, mamma kommer snart och hämtar er igen. 

Sandra såg verkligen fram emot att få ta hand om sina ögonstenar som bara var ett och tre år gamla. Men månaderna blev bara längre och längre utan att de hörde något från Sadrite. Och till sist började åren gå och Sadrite har fortfarande inte hört av sig. Sandra tror att Sadrite fortfarande arbetar i Tyskland men ingen vet riktigt var hon befinner sig.
– Min son Eivars* som är pappa till pojkarna vill inte veta av dem och han har en ny familj och bor på en annan ort i Lettland, säger Sandra och väjer med blicken. 
Det märks att Sandra skäms över sin son, hon vill helst inte prata om honom. 

  

Lägenheten som de bor i är märkt av tiden och den doftar fränt av mögel och fuktskada, väggarna är fläckade av mögel som krupit in bakom tapeterna. Rummet som Sandra och pojkarna trängs i är drygt 12 kvadratmeter. Även om boendet är billigt är det undermåligt. Borta på gården vid vedskjulet står utedasset.Vattnet får de hämta i brunnen. När Sandra ska tvätta får hon fylla på vattnet för hand i maskinen.

– Jag är så tacksam för min tvättmaskin som jag fick för ett par år sedan. Tidigare fick jag tvätta för hand och ni vet säkert hur mycket tvätt det blir efter två pojkar, säger hon med antydan till ett litet leende.

Pojkarna är flitiga i skolan. Arvids är mycket duktig på sport och framförallt på fotboll, men han är inte så förtjust i att titta på fotboll, han vill spela själv. Ralfs är bra på att spela basket, samt att teckna och måla. Pojkarna bor på internatskola under veckodagarna och kommer hem på helgen. 

– Tack och lov bor och äter de gratis på internatet, annars vet jag inte hur vi skulle klara oss. Sandra funderar en stund och säger sedan: 

– De 1300 kronorna som jag tjänar på mitt beredskapsarbete räcker precis till mat, el och hyra. Skulle utgifterna öka har vi inget att spara in på.

Vi blir avbrutna i vårt samtal av att familjens lilla hund som inte är så van vid besök ger mig en ordentlig utskällning. Det gör att vi för en liten stund kan vända ryggen mot problemen och fly in i skrattets och leendets muntra värld.

     

Förra året fick Sandra äntligen vårdnaden om Arvids och Ralfs efter många års kamp med de sociala myndigheterna. För pojkarna är Sandra mer mamma än farmor. Det tar emot för Sandra att ta emot hjälp, hon är en kvinna av den gamla stammen som vill göra rätt för sig och inte ligga någon till last. Men i det här fallet räcker det inte med envishet och vilja. Trots att hon har sökt massor av jobb har hon inte fått något napp, den ofrivilliga arbetslösheten och de dåligt betalda beredskapsarbetet har satt djupa spår i Sandras magra ekonomi. 

Förhoppningsvis går den lettiska ekonomin mot ljusare tider men det kommer nog att dröja många år innan kvinnor som Sandra som lever i djup fattigdom får ta del av den ekonomiska uppgången. Fram till dess är de i fortsatt behov av vårt stöd och vår hjälp.

    

Vill du ge en julgåva till Hjärta till Hjärtas arbete i Lettland är du välkommen att sätta in gåvan på vårt Plusgiro 90 07 85-7 märk betalningen med "Julgåva 2013"

Vill du bli familjestödjare för en fattig och utsatt lettisk familj eller om du vill veta mer om Hjärta till Hjärtas arbete i Lettland är du välkommen att kontakta oss på info@hearttoheart.se

Text och foto: Mikael Good, Hjärta till Hjärta, All Rights Reserved

*Sadrite och Eivars heter egentligen något annat.