Till minne av Zigenarnattens offer i Auschwitz-Birkenau

Natten mellan den 2 och 3 augusti är känd som den så kallade "Zigenarnatten". För 70 år sedan beordrade SS chefen Heinrich Himmler att de sista kvarvarande romerna i dödslägret Auschwitz-Birkenau skulle dödas. 

Fram till den natten hade romernas område i förintelselägret varit fylld med sång och dans. Trots alla umbärande valde romerna att låta sången och musiken föra med sig glädje i sorgen och hopp i hopplösheten men den natten tystnade musiken i dödslägret och 3000 romer mötte döden i nazisternas gaskammare. Man vet inte exakt hur många romer som föll offer för nazisterna och deras kollaboratörer under andra världskriget. Till skillnad från med judarna förde inte tyskarna noggrann bok på hur många romer som dödades och därför kan man bara uppskatta antalet mördade romer. Man tror att någonstans mellan 100 000 - 1 500.000 romer miste livet på grund av nazisterna. Förföljelsen av romer borde ha begravts i Europa i och med det nazistiska imperiets fall 1945. 

Men förföljelsen begravdes inte, den låg och pyrde ett par år innan det blossade upp igen. Idag får romer utstå kollektiva bestraffningar och se sina mänskliga rättigheter bli kränkta runt om i Europa bara för att de är romer. Värst är situationen i Ungern och på Balkan där romer behandlas som andra klassens medborgare och ständigt utsätts för den övriga befolkningens spott och spe... Antiziganismen har även blossat upp i vårt tidigare så toleranta Skandinavien och den fria rörligheten som är ett av EU:s grundfundament har börjat att naggas rätt så ordentligt i kanten, nu tycks den bara gälla önskvärda folkgrupper i Europa. Jag önskar att vi kunde ta lärdom av historien. Ingen minoritet är viktigare än någon annan, men romerna verkar allt som oftast hamna i skuggan av andra minoriteter som är betydligt mer färgstarka och röststarka i opinionen. Det är märkligt att de ivrigaste förespråkarna för människors lika värde och mänskliga rättigheter oftast är tysta när frågan om romernas rättigheter kommer till tals.

Hjärta till Hjärta vill vara med och förändra attityderna till romerna och vi har startat upp ett långsiktigt biståndsprojekt för återvändande tiggare i byn Paulesca i Rumänien. Tanken är att vi på sikt ska hjälpa till att lyfta byborna i Paulesca och i omkringliggande byar ur fattigdom och utanförskap. Men för att lyckas behöver vi din hjälp! Sätt in din gåva på PG 90 07 85-7 och märk betalningen med "Team Roma".

Som avslutning vill vi passa på att spela romernas nationalsång Djelem, Djelem till minne av Zigenarnattens offer i Auschwitz-Birkenau och för alla romer som föll offer för nazisternas och deras kollaboratörers terror: http://www.youtube.com/watch?v=LCUv9W0ViRc 

Text och foto: Mikael Good, Hjärta till Hjärta

Lettland – ett land så nära men ändå så annorlunda

Det började med ett telefonsamtal under våren 2013 och slutade med en resa till Lettland som gav oss, min man och mig, perspektiv och erfarenheter som vi alltid kommer att bära med oss. Geografiskt sett ligger inte Lettland långt ifrån Sverige men ändå var det något av en annan värld som mötte oss då vi klev i land i Riga. Vid hembesöken, som Hjärta till Hjärta gör tillsammans med socialtjänsten i landet, fick vi en unik inblick i den misär många människor lever i. Vi mötte bland annat en familj på sju personer som bodde i två rum och kök och där golvet i köket var av kall, hård betong. Mannen arbetade ofta borta och mamman som just den dag vi var där fyllde 39 år, var ensam med sina fem barn, huset och djuren. Vi mötte många andra familjer med liknade hemförhållanden.

Lastutrymmet på bussen ”Helge”, som vi åkte med, var fullpackat med kläder, möbler, sjukvårdsmaterial med mera, som vi totat fjorton resenärer, distribuerade till skolor, familjer, en vårdcentral, ett härbärge för hemlösa, ett boende för äldre, ett kriscenter, ett hem för ensamstående mammor och ett dagcenter, för att nämna några exempel. Sigge, vår chaufför, berättade att bussen rymmer 650 (!) banankartonger och att den gått hela 170 000 mil. För mig och min man var det en fantastisk känsla att ha packat några lådor med kläder som nu var för små för våra barn, och sedan få vara med och dela ut detta direkt på plats i Lettland.

Det första intrycket vi fick på färjeterminalen i Riga var kärleksfullhet och värme. Vi möttes där av Liana och Ivars, Hjärta till Hjärtas samarbetspartners i landet, och de blev våra följeslagare och guider under vår vistelse. Först fick vi besöka ett dagcenter i Riga, ”Hoppets Bro”, där vi blev välkomnade med ett härligt musikframträdande. Glädjen och entusiasmen de utstrålade var verkligen smittande. Hjärta till Hjärta har varit med och sponsrat centret på många sätt, bl a genom att skänka vävstolar och tyg. Tack vare detta kan de sälja sina fina hantverk.

En annan stark upplevelse var besöket på ”Blå Korset”, där vi också lämnade kläder. Carlis, som förestår verksamheten, driver detta härbärge för hemlösa, f d alkoholiserade män. I ett stort hus med tre våningar får männen tak över huvudet, en säng att sova i och mat för dagen. Då gatan annars är deras enda alternativ så var det fantastiskt att se detta. Carlis driver även en kaninfarm, ”Rabbit Kingdom” nära staden Ledmane, som det inte går att bli annat än imponerad av. Här finns förutom kaninerna och en del andra djur som till exempel kalkoner, grisar och ankor, en kyrka, en linbana högt uppe bland träden för den äventyrslystne (t ex min man), och ett sågverk. Alla renoveringsarbeten på gården är gjorda av männen som bor här och allt är mycket professionellt utfört. De har också ett samarbete med universitetsstudenter och håller på och bygger en camping med tillgång till fiske.

Tänk att en person, i det här fallet Carlis, med sin initiativrikedom och framför allt sin medkänsla och kärlek till människor på livets skuggsida, där han själv befunnit sig, kan göra sådan skillnad för så många. Det händer att männen som bor på ”farmen” får återfall men i sin vilja att komma tillbaka till en meningsfull sysselsättning och en varm och omhändertagande miljö, gör de allt de kan för att bli fria från sitt missbruk och därmed få komma åter. Det känns oerhört meningsfullt att Hjärta till Hjärta kan vara med och bidra till deras rehabilitering. Det Carlis berättade att man nu önskar sig är ett ”tuff-tuff-tåg” som kan köra runt barn på besök i kaninfarmen och inbringa en inkomst till verksamheten. Jag hoppas hans önskan uppfylls!



Under vår resa fick vi se många olika miljöer och människor. I byn Upite, endast tre kilometer från ryska gränsen, hälsades Sixten som skolans ”andra rektor” och överallt såg vi spår av Hjärta till Hjärtas hjälpsändningar i form av möbler såsom bänkar till exempel. Upite är en fattig kommun och hjälpen från Sverige är oerhört viktig. Stor glädje och iver utbröt bland barnen då de skulle lasta av lådorna från ”Helge”. Bilden med de glada och förväntansfulla barnen får avsluta denna reseskildring där jag gett några glimtar av vad vi fick vara med om på vår lettlandsresa. Det som förutom alla underbara människor i Lettland gjorde ett starkt intryck hos mig, var den drivkraft som finns hos er som är engagerade i Hjärta till Hjärta. Mottot: ”Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon” blev verkligt för mig och min man i mötet med er. Tack Sixten för telefonsamtalet; det blev början på en spännande både inre och yttre resa.

Text: Rebecca Segerlund. Foto: Henric Segerlund

Ge en gåva till Hjärta till Hjärtas arbete i Lettland. Sätt in gåvan på vårt Plusgiro 90 07 85-7 märk betalningen med "Där det bäst behövs - Lettland"

 

Ett hjärtligt tack från Lettland

Jag vill passa på att tacka var och en av er som genom era donationer och ert stöd stöttar vårt arbete i Lettland och jag vill också tacka er som ger ert individuellt stöd till familjer i Lettland. Även om du själv kanske inte tycker att du ger så mycket är din gåva mycket värd för dem som får ta emot den. Framförallt är det viktigt för familjerna att det finns någon som tänker på dem och stöttar dem i deras svåra situation. 

Under det fjärde kvartalet i år fick vi en stor utbetalning från Hjärta till Hjärta som ska gå till sammanlagt 57 familjer. Tack vare pengarna har vi kunnat stötta familjerna med livsnödvändigheter såsom mat, ved, el och en del andra betalningar. Barn som kommer från fattiga familjer retas ofta av sina klasskamrater på grund av sina slitna och otidsenliga kläder, skor eller skolväskor. De fattiga barnen har inte heller råd att åka med på skolresor eller vara med på sådant som skolan anordnar. Även om pengarna mestadels går till mat, ved och el så kan de fattiga familjerna som får stöd från Hjärta till Hjärta köpa en del kläder och skolmaterial till sina barn tack vare stödet.

För många fattiga lettiska familjer innebär familjestödet att de har råd att köpa den maten de behöver. Andra familjer kan börja betala av på sina skulder som de dragit på sig till bostads-, el- och gasbolag när de istället valt att köpa mat till barnen. Några av dem som får stöd kommer att ha råd att köpa ved i vinter så att de slipper att frysa. För dem som dragit på sig skulder till elbolaget innebär det att de kan börja betala av på skulden så att de får tillbaka elen i sina bostäder.

Återigen ett stort tack för era gåvor

Dana Sulcs, projektledare, Misija Pakapieni, Lettland

Vill du ge en gåva till Hjärta till Hjärtas arbete i Lettland är du välkommen att sätta in gåvan på vårt Plusgiro 90 07 85-7 märk betalningen med "Familjestöd Lettland"