Visar inlägg med etikett Rickard Klerfors. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rickard Klerfors. Visa alla inlägg

fredag 27 juni 2014

Paradis-Oskar från Paulesca i Rumänien



Det är inte för inte som jag kom att tänka på Paradis-Oskar i Astrid Lindgrens bok Rasmus på Luffen när jag träffade Simion på järnvägsstationen i Linköping för första gången. Simion satt med muggen framför sig och hälsade glatt på alla morgontrötta pendlare som ilade förbi på väg till sina arbetsplatser.  



De senaste veckorna har jag stannat till och pratat en stund med Simion när jag har varit på väg till och från pendeltåget. Simion tillhör den rudariska minoriteten i Rumänien och han talar inte något annat språk än Rumänska som är ett latinskt språk med många slaviska låneord. Jag har försökt kommunicera med honom på en blandning av italienska, spanska och ryska och vi har kunnat kommunicera ganska så hjälpligt.


Simion Dumitru kommer från byn Paulesca i Rumänien, han är mellan 60 och 70 år gammal, han är far till 9 barn och han har mängder av barnbarn. Tidigare har Simion och hans hustru livnärt sig på att göra riskvastar som de sålt på marknaden i staden Pitesti. Men efterfrågan på riskvastar har gjort att de har fått allt svårare att försörja sig. Simion är för gammal för att få daglönarjobb på omkringliggande jordbruk och därför bestämde sig han för att åka till Sverige och tigga för att få ihop pengar till sin stora familj som lever i extrem fattigdom hemma i Rumänien.


Innan jag gick på semester i slutet av juni stannade jag upp hos Simion en längre stund. Jag plockade upp min dator och satte mig ned bredvid honom och visade Jessica Gow/TTs bilder från Paulesca som var med i Corren i slutet av juni. Simion tittade och kommenterade bilderna med stort intresse och han nämnde alla personerna som var med på bilderna med namn. När jag visade bilden på den lilla flickan med den gula jackan för honom som är med på ett par av bilderna, sken han upp, skrattade och sa Renata med ett stort leende, jag förstod på honom att hon måste vara hans barnbarn. 


I september kommer jag att åka till Paulesca för att göra reportage för hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta som har startat upp ett arbete för åtevändande EU-migranter i byn. Simion kommer att åka tillbaka till byn i augusti och jag har bestämt med honom att jag ska träffa honom och hans familj när jag besöker byn.

Simion tar sig en välförtjänt tupplur


Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta har startat upp ett långsiktigt biståndsprojekt för återvändande tiggare i den rumänska byn Paulesca. Tanken är att projektet på sikt ska hjälpa till att lyfta de drygt 4000 byborna ur fattigdom och utanförskap och på längre sikt runt 50 000 människor i omkringliggande byar i området. Men för att lyckas behöver vi din hjälp! Sätt in din gåva på PG 90 07 85-7 och märk betalningen med "Team Roma" om du vill vara med och lyfta människor som Simion ur fattigdom och utanförskap.

Här kan du tal del av en artikel som handlar om romer och rudars utsatta situation i Rumänien och hur du kan vara med och förändra deras livsvillkor: http://hearttoheart91.blogspot.se/2013/12/tittar-du-ocksa-bort.html

Text och foto: Mikael Good, Hjärta till Hjärta

onsdag 25 juni 2014

Kärleken drev Nicolai att bli tiggare



När Nicolai blev av med sitt arbete i sviterna av den ekonomiska krisen i Rumänien föll livet för honom, hans hustru Georgiana och deras 4 barn snabbt samman. Trots att de vände och vred på slantarna fick barnen allt som oftast lägga sig med hungerknorrande magar. När Georgiana fick problem med sin sköldkörtel och behövde en operation drev kärleken till henne och barnen Nicolai till att åka till norra Europa i en desperat jakt på pengar till hennes operation.


Nicolai Tamas bor i ett fallfärdigt hus tillsammans med sin hustru Georgiana och deras 4 barn i byn Paulesca i Rumänien. Nicolai kan inte läsa, räkna eller skriva. Drömmarna som han hade som ung har grusats en efter en. Nu lever han för att hans barn ska få det lite bättre. Tillsammans med tolken Rickard Klerfors träffade jag Nicolai och några av hans vänner över en tallrik linssoppa i Johanneskyrkan i Linköping. I kyrkans lokaler bjuds EU-migranter på lunch varje vardag mellan 11-13. Under den tiden har de även möjlighet att duscha och fräscha till sig. De rejält tilltagna portionerna skvallrar om att lunchen förmodligen är det enda mål mat som en del av dem äter under dagen. Mellan tuggorna berättade Nicolai att han kommer från byn Pauleasca i Rumänien och att han tillhör folkgruppen Rudari*. Trots att byn har funnits i över 50 år och byggdes med den gamla kommunistregimens goda minne räknas den ändå som en illegal bosättning och därför finns den inte med på kartan. Innan den ekonomiska krisen slog till mot Rumänien med full kraft jobbade Nicolai och några andra män från byn på en industri i staden Pitesti. När produktionen minskade kraftigt till följd av krisen var Nicolai och hans grannar bland de första som förlorade jobben.


När Nicolai blev arbetslös försökte han skaffa sin försörjning genom att jobba som daglönare i jord- och skogsbruket i området. Efter ett tag började även de arbetstillfällena att tryta och då bestämde han sig för att göra gemensam sak med 14 andra desperata släktingar och vänner från Pauleasca och åka till Nordeuropa med buss. På omvägar hade de fått reda på att det fanns gott om jobb där och att de lätt skulle kunna tjäna uppemot 7000 kronor i månaden. För de flesta av oss är det lite pengar men för dem som lever på en 1000-lapp i månaden är det en astronomisk summa. En penningutlånare lånade ut pengar till dem mot hög ränta. Pengarna räckte till Hamburg men gruppen bestämde sig ändå för att åka vidare. Efter att ha blivit avslängda från tåget av konduktören vid i stort sett varje station bestämde de sig till sist för att stanna och försöka få tag på arbete i Linköping. Nicolai hade verkligen räknat med att få tag på ett arbete i Sverige. Men hur han än försökte gick han bet och till sist var han tvungen att sätta sig i ett i ett gathörn och tigga ihop pengar till sin hustru och barns försörjning. Att tigga ihop pengar gjorde ont i honom. Nicolai är en riktig grovjobbare som vill tjäna sina pengar genom hårt arbete. Nicolais älskade hustru Georgiana har problem med sin sköldkörtel och han reste iväg med förhoppningen om att arbeta ihop tillräckligt med pengar så att han skulle kunna betala för den operation och de medicinerna som hon behöver för att överleva.



Sedan härbärget stängde i mitten av april har Nicolai bott under bar himmel eller i skydd av en bro när det regnat tillsammans med sina vänner. På vardagarna har han ätit lunch i Johanneskyrkan tillsammans med andra EU-migranter. Johanneskyrkan är med i Crossroads som är ett samarbete mellan Stadsmissionen, kyrkorna och kommunen i Linköping. En arbetsgivare hörde av sig till Crossroads och frågade om det fanns några EU-migranter som ville arbeta på ett ekologiskt jordburk. Nicolai var en av de lyckliga som fick arbete och han var strålande glad över att äntligen få en möjlighet att arbeta och göra rätt för sig. 
Jag frågade Nicolai om arbetet i Sverige skilde sig mot det arbetet som han har gjort i Rumänien?
- Jag hade räknat med att gräva diken eller göra något annat tungt kroppsarbete som jag brukar göra hemma i Rumänien. Men det visade sig att det var ett sådant enkelt arbete som barnen gör. Jag är van att jobba på ordentligt och när den första dagen var över hade jag arbetat för 3 dagar och dagen efter var jag klar med arbetet som arbetsgivaren hade räknat skulle ta minst fem dagar säger han och hans allvar bryts med ett litet leende. 


När han hade arbetat i två dagar ville hans arbetsgivare att han skaffade ett samordningsnummer så att utbetalningen av lönen skulle gå rätt och riktigt till. Jag följde med Nicolai han vän Petre och tolken Rickard till skatteverket i Linköping för att ansöka om ett svenskt samordningsnummer. För att få ett samordningsnummer måste du ha ett nationellt ID-kort och en fast adress. Om du har det är handläggningstiden 2-3 veckor. Tyvärr tvingar den svenska byråkratin i många fall EU-migranter som saknar fast adress att jobba svart eller att bli tiggare. Hade handläggningen varit smidigare skulle säkerligen fler EU-migranter kunna få "vita" jobb och på så sätt hjälpa till att dra in skattepengar till den svenska staten. Nicolai var en av dem som hamnade mellan stolarna men med hjälp av den mycket engagerade tolken Rickards kamp mot den stelbenta svenska byråkratin fick han till sist sitt samordningsnummer efter många timmars strid med skatteverket.


Nicolai såg fram emot att fortsätta arbetet med att rensa ogräs på sparrisodlingen. På två timmar fick han ihop mer än vad han fick in på en hel dags tiggande och pantflasksamlande. Äntligen skulle resan till Sverige börja betala av sig och han så fram emot att kunna resa hem till Paulesca med tillräckligt med pengar på fickan till läkarvård och mediciner för sin fru. När Nicolai började få snurr på tillvaron ringde hans fru från Rumänien och berättade att hon hade blivit ännu sämre och att deras hus hade skadats svårt av en översvämning. När Nicolai fick reda på det bestämde han sig för att genast åka tillbaka till Rumänien och ta hand om sin hustru och bygga upp huset. De mesta av pengarna som han hade tjänat ihop i Sverige gick åt till hemresan till Rumänien. 


Familjen Tamas situation är ännu desperatare än tidigare. Georgianas sjukdom har förvärrats och hon behöver operera sin sköldkörtel så snart som möjligt för att överleva. Familjen Tamas kommer även behövas en del pengar för att bygga upp sitt hus som skadades i den stora översvämningen i våras. Nicolai behöver även hjälp med att köpa in de redskap som han behöver för att få ett jobb eller för att starta en egen verksamhet och på så vis försörja sin familj hemma i Rumänien.

Vill du vara med och hjälpa familjen Tamas? Ge i så fall en gåva till familjen på Hjärta till Hjärtas PG 90 07 85-7 märk betalningen "Tamas Team Roma". Tillsammans kan vi vara med och tända slocknade livsgnistor och förmedla hopp och framtidstro till människor som har förlorat de flesta av sina drömmar. Många av dessa trasiga människor sitter på våra gator och torg och tigger med en förhoppning om att deras barn ska få det lite bättre än dem. Genom direkta insatser och opinionsbildning kan vi gemensamt se till att deras barn kan bryta sig ur fattigdom och förtryck och få det liv som deras föräldrar drömde om när de var små. 


Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta planerar för ett stort långsiktigt biståndsprojekt för återvändande tiggare i den rumänska byn Paulesca. Tanken är att projektet på sikt ska hjälpa till att lyfta de drygt 4000 byborna ur fattigdom och utanförskap och på längre sikt runt 50 000 människor i omkringliggande byar i området. Men för att lyckas behöver vi din hjälp! Sätt in din gåva på PG 90 07 85-7 och märk betalningen med "Team Roma" om du vill vara med och lyfta människor som Nicolai ur fattigdom och utanförskap.

Här kan du tal del av en artikel som handlar om romer och rudars utsatta situation i Rumänien och hur du kan vara med och förändra deras livsvillkor: http://hearttoheart91.blogspot.se/2013/12/tittar-du-ocksa-bort.html

Är du intresserad av att hjäpa oss på annat sätt, maila till info@hearttoheart.se

TT-reportern Helena Ekinge och fotografen Jessica Gow besökte Paulesca för ett par månader sedan. Deras besök har resulterat i ett reportage om människorna i byn och om Hjärta till Hjärtas planerade arbete för återvändande tiggare. Nicolai Tamas finns omnämnd i reportaget. Helena träffade bland annat Nicolais föräldrar Maria och George samt hans hustru Georginia och deras 4 barn. Du kan läsa reportaget med rubriken Linköpings tiggare får hjälp i sin hemby här: http://www.corren.se/nyheter/linkoping/linkopings-tiggare-far-hjalp-i-sin-hemby-7076566.aspx

Text och foto: Mikael Good, Hjärta till Hjärta


*Folkgruppen Rudari bestod från början av Ottomanska scaracener och judiska Khazarer som tagits som krigsfångar och förslavats. De var arbetsamma och tåliga och fick därför utföra tungt kroppsarbete i gruvor. Ordet rudari är slaviska och betyder gruvarbetare. Khazarerna var ett nomadfolk från Centralasiens stäpper vars kejsardöme i norra Kaukasien besegrades av ryssarna på 970-talet. Khazarerna var inte etniska judar utan konverterade till judendomen på 800-talet. Genom århundradena blandades rudari ut med andra förslavade folkgrupper bland annat romer. Rudari har behållt en del sedvänjor som påminner om judarnas, detta har gjort att Israeliska forskare fått upp ögonen för folkgruppen. I Israel pågår en intensiv forskning för att hitta de försvunna stammarna vars kända historia upphörde i samband med att Assyrierna erövrade nordriket i Israel på 720-talet före Kristus och förde bort de tio stammarna. Om någon har mer kunskap i detta spännande ämne får ni gärna dela med er av den.

måndag 23 juni 2014

Pauleasca - byn som inte finns på kartan

Pauleasca03

Många av tiggarna i Linköping kommer från den ensligt belägna byn Pauleasca i Rumänien.
Trots att byn har funnits i mer än 50 år och började byggas med den gamla kommunistregimens goda minne ses den ändå en illegal bosättning och därför finns den inte med på några officiella kartor. De drygt 4000 personerna som bor i byn tillhör till största del minoritetsgruppen Rudari. Tidigare har många av dem arbetat på industrier i den närliggande staden Pitesti eller som daglönare inom jord- och skogsbruk. Men sedan den ekonomiska krisen slog till mot landet har många bybor blivit arbetslösa och fått allt svårare att försörja sig.


Pauleasca22

Hjärta till Hjärtas rumänienansvarige Rickard Klerfors beskriver situationen i Paulesca med följande ord:
– Situationen i Pauleasca hör till det värsta jag har sett. Många barn är undernärda och fattigdomssjukdomar som hepatit och TBC frodas i den dåliga miljön. Bostäderna är små och dåliga. Det finns många änklingar och änkor med en tuff försörjningsbörda i byn.

Pauleasca11

Hjärta till Hjärta har arbetat i Rumänien sedan början av 1990-talet och nu planerar vi för att ge oss in i ett långsiktigt biståndsprojekt som ska lyfta de drygt 4000 byborna i Paulesca ur analfabetism, fattigdom och utanförskap. Men för att lyckas är vi beroende av din hjälp! Sätt in din gåva på PG 90 07 85-7 märk betalningen med "Team Roma". Tillsammans kan vi hjälpas åt att sätta Paulesca på kartan!



Här kan du läsa en artikel om tiggaren Nicolai Tamas från Paulesca som kom till Sverige med en desperat förhoppning att få tag på ett arbete för att kunna betala för sin älskade hustru Georginas sköldkörteloperation: http://hearttoheart91.blogspot.se/2014/06/tiggaren-fran-byn-som-inte-finns-pa.html


Klicka på följande länk om du inte kan se bildspelet från Paulesca i din smartphone eller på din surfplatta: https://www.flickr.com/photos/hth1991/with/14507972643/

Text: Mikael Good. Foto: Jörgen Ljung, Hjärta till Hjärta

onsdag 21 maj 2014

Vad ska vi göra med alla tiggare?



Du har inte kunnat undgå att se dem. Tiggarna som sitter i centrum av våra städer eller utanför affären där Du handlar. Vilka är de, varifrån kommer de och hur ska Du agera är frågor Du säkert ställt Dig. Ska Du lägga lite pengar i pappmuggen, går verkligen pengarna till personen som tigger eller blir personen utnyttjad av andra och är ett offer?

Det råder stor okunskap om tiggarna och rykten och fördomar florerar. Jag vill försöka räta ut frågetecken och ge Dig en bild över vad som behöver göras och vad Du kan göra. De flesta tiggare som syns på våra gator är från Östeuropa. Många av dem är från Bulgarien och Rumänien och tillhör den romska minoriteten i dessa länder. Romerna är den största minoritetsgruppen i Europa och deras historia såväl som nutid har präglats av utanförskap, fattigdom, misär och diskriminering. En liten sammanfattning över romernas historia och situation idag i Rumänien ger en tydlig bild:
I Rumänien var romerna slavar i över 450 år, från första delen av 1400-talet fram till år 1856. Trots att det är drygt 150 år sedan slaveriet avskaffades lever fortfarande stora grupper kvar i samma beroendeställning och förhållanden. Det finns personer i gruppen som saknar en officiell identitet. För dem är utanförskapet, misären och fattigdomen i det närmaste total. Många romer i Rumänien saknar dokument som styrker att de äger sina bostäder och tomter. Trots att det finns byar och samhällen som existerat i hundratals år är de fortfarande betraktade som illegala bosättningar. De lever tolererade i sina bostäder men riskerar att bli avhysta och få bostaden demolerad. Analfabetism eller bristfällig utbildning är mer regel än undantag. Tillgången till sjukförsäkring och vård är för många av dem bara teorier och vackra ord.De saknar ofta stabila inkomster och bidrag utan ”hankar” sig fram genom daglönearbete eller andra tillfälliga inkomster.

Den främsta anledningen till den desperata migrationen till bland annat vårt land är just avsaknaden av försörjning och inkomster. De tiggare jag samtalat med i Linköping och på andra platser säger alla samma sak. De söker arbete för att kunna försörja sig och sina barn. Jag har mött flera personer som haft barnen inlagda på sjukhus på grund av undernäring. Man kan vara fattig, bo dåligt och sakna kläder och annat men när det går så långt att man på grund av bristfällig mathållning drabbas av fel – undernäring då är fattigdomen extrem. Tiggarna vill inte vara här men de har i desperation sökt sig hit för att deras familjer ska kunna överleva.

Den svenska polisen och andra myndigheter har inte några dokumenterade fall av människosmuggling i samband med tiggeriet. Generellt kan man konstatera att tiggeriet är organiserat, så till vida att de samarbetar med varandra. Det kan handla om att man rest från hembyn tillsammans och man hjälper varandra med att t ex kunna hålla kontakten med barnen hemma genom att någon i gruppen har en mobiltelefon. Med andra ord är tiggeriet generellt sett inte en del av maffiaverksamhet. Jag tror vi ska agera på två plan:

• Politisk påverkan
Rumänien är egentligen ett rikt land med mycket olika försörjningsmöjligheter. Rumänien har enorma EU-fonder som avsatts för att förbättra romernas situation i landet. Ett tungt ansvar vilar på såväl landets myndigheter som EU. Personligen har jag engagerat mig för att påverka politiskt bland annat genom att debattera frågan om tiggarna men också genom att uppvakta berörda politiker.

• Konkret hjälp i hemlandet
Hjärta till Hjärta har genom sin verksamhet i Rumänien sedan början av 1990-talet fått många exempel på att det går att få till förändring. Ofta handlar det inte om så stora insatser för att få till förändringen. Dels handlar det om stöd och rådgivning av socialarbetare men också om konkreta insatser som leder till möjligheter till försörjning och inkomster. 

Hur ska Du agera? Se människorna som tigger och behandla dem med respekt. De är människor precis som Du och jag. Att ge en slant i en pappmugg är inte fel men det hjälper bara för stunden. Jag inbjuder Dig att stödja Hjärta till hjärtas satsning på ett återvändarprogram som möjliggör olika former av stöd till egenförsörjning, stöd till utbildning och hälsovård samt hjälp med medborgarskapsfrågor.

Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta planerar för ett stort långsiktigt biståndsprojekt för återvändande tiggare i den rumänska byn Paulesca. Tanken är att projektet på sikt ska hjälpa till att lyfta de drygt 4000 byborna ur fattigdom och utanförskap och på längre sikt runt 50 000 människor i omkringliggande byar i området. Men för att lyckas behöver vi din hjälp! Sätt in din gåva på PG 90 07 85-7 och märk betalningen med "Team Roma" om du vill vara med och lyfta medmänniskor ur fattigdom och utanförskap.

Text: Rickard Klerfors. Foto: Mikael Good

tisdag 25 februari 2014

Rickard Klerfors från Hjärta till Hjärta i DN-debatt och Aktuellt i SVT2



I lördags hade vår medarbetare Rickard Klerfors som har bott och arbetat i Rumänien i många år och som är väl förtrogen med landet med en debattartikel i DN med rubriken: "Så kan vi bryta romernas tiggeri och utanförskap". 

I debattartikeln gavs Rickard en möjlighet att berätta om hur många av de tiggarna som kommer hit har det i sina hemländer och att det skulle kunna gå att göra ganska så mycket åt deras situationen i Rumänien om bara vilja fanns. Det finns tyvärr myndigheter i Rumänien som borde ta tag i problematiken men som inte gör det av olika skäl. Rickard har fått mycket reaktioner på sin artikel och han kommer att få spendera mycket tid med att besvara alla mail som har strömmat in från läsare. I nuläget har drygt 3700 personer delat artikeln på sociala medier vilket visar att ämnet som Rickard tar upp engagerar oss. Du kan läsa Rickards artikel i sin helhet här: http://www.dn.se/debatt/sa-kan-vi-bryta-romernas-tiggeri-och-utanforskap/

Rickard var även med i Aktuellt i SVT2 klockan 21 tisdagen den 25/2. Inslaget går att se på SVT Play i en vecka efter sändning. Inslaget om Rumäniens romer börjar efter 7 minuter och Rickard medverkar efter drygt 12 minuter. Du kan ta del av programmet här: http://www.svt.se/aktuellt/se-program/aktuellt-200?autostart=true

Så här kan du vara med och stödja vårt arbete bland romer i Rumänien:

• Du kan bli familjestödjare för romska familjer i Rumänien. Familjestödet är inte individuellt utan mer av karaktären gruppfadderskap, alla pengarna som kommer in går till en gemensam pott och delas ut till dem som bäst behöver pengarna för tillfället.

• Du kan stödja vårt skolprojekt i byn Horezu Poienarilor. Där ges romska barn en möjlighet att lära sig att läsa och skriva. Utbildning är ett av de effektivaste vapnen mot fattigdom och den ger fattiga romska och rumänska barn ett hopp om en något bättre framtid än sina föräldrar.

• Du kan vara med och stödja uppstarten av vårt speciella Team-Roma-projekt som vi räknar med att starta upp efter sommaren. Tanken med projektet är att komma åt och göra något åt rötterna till utanförskap, misär och fattigdom. Vi gör inte skillnad på människor och oavsett om det är romer, rudari eller etniska rumäner som behöver vårt stöd så vill vi ge den till dem efter bästa förmåga.



Text: Mikael Good, informationsansvarig Hjärta till Hjärta. Foto: Lilian Kikuchi

fredag 21 februari 2014

Adrian och Ioana lurades till Sverige



De rumänska romerna Adrian och Ioana lurades till Sverige under falska förespeglingar att de skulle få arbete. De fick inte det utlovade arbetet och de tvingades att tigga ihop pengar för att kunna ta sig tillbaka till Rumänien igen.

Mot betalning lovade en rumänsk "jobbförmedlare" Adrian och Ioana en plats på en jobbuss till Sverige där ett välavlönat arbete på ett jordburk enligt hans utsago väntade på dem. Pengarna som de skulle tjäna i Sverige skulle gå till Ioanas kommande kejsarsnitt och för att försörja familjen över vintern. Istället för det utlovade arbetet fick de tigga ihop pengar till hemresan. Till sist kunde de ta sig tillbaka till sin hemby i Rumänien. De kom tillbaka utan några pengar och med en stor skuld till jobbförmedlaren. Efter en artikel om Adrian och Ioana i Östgöta Correspondenten var det många som engagerade sig i familjen och de gav frikostiga gåvor genom Hjärta till Hjärta. Pengarna som kom in räckte förutom till Ionas kejsarsnitt samt eftervård även till att betala av familjens skuld och till lite extra mat och ved inför vintern.

Den 15 oktober 2013 födde Ioana en pojke genom kejsarsnitt. Pojken vägde 2.700 gram och var 40 cm lång vid födseln. Ioana hade blivit inlagd på sjukhuset någon dag tidigare men innan hennes man kom med pengarna till vårdpersonalen gjorde de absolut ingenting. Som en hyllning till Rickard Klerfors som hjälpt familjen både i Sverige och Rumänien har familjen Maruntelu döpt sonen till Ricardo.

Jag vill inte ens gå in på vad som skulle kunna ha hänt med Ioana och pojken utan ert stöd. Tack vare er hjälp och stöd gick allt bra och både mamman och sonen mår bra och hälsar gott till er alla!



Hjälpverksamheten Hjärta till Hjärta planerar för ett stort långsiktigt biståndsprojekt för återvändande tiggare i den rumänska byn Paulesca. Tanken är att projektet på sikt ska hjälpa till att lyfta de drygt 4000 byborna ur fattigdom och utanförskap och på längre sikt runt 50 000 människor i omkringliggande byar i området. Men för att lyckas behöver vi din hjälp! Sätt in din gåva på PG 90 07 85-7 och märk betalningen med "Team Roma" om du vill vara med och lyfta medmänniskor ur fattigdom och utanförskap.


Text: Mikael Good, Foto: Rickard Klerfors och Adrian Maruntelus